För den som undrar över yrkesskickligheten inom ställningsbranschen kan betraktare och nyfikna inte annat än förundras över de mäktiga byggnadsställningarna som användes när Storkyrkan från 1200-talet i Gamla stan i Stockholm under åren 2020-23 gick igenom en varsam renovering.
För att kunna återställa Storkyrkan i Gamla stan till 1743 års exteriör, reparera det skadade tornet, arbeta med återbruk, mödosam och noggrann färgsättning, komma åt skrymslen och vrår på tornet är smarta och säkra byggnadsställningar ett absolut måste.
Byggnadsställningen anpassas efter kulturbyggnaders behov av restaurering. Och byggnadsställningen har också en slags symbolisk betydelse vid byggprojekt. När byggnadsställningen monteras ned är bygget färdigt!
Byggnadsställningar ur historiskt perspektiv
Att söka efter byggnadsställningars historiska rötter är onekligen intressant. Hur länge har de egentligen använts vid byggprojekt? Förmodligen under många århundraden tillbaka i tiden för vissa typer av större byggnader, såsom slott och herrgårdar.
Att byggnadsställningar skulle komma att mer systematiskt behövas när städer med allt högre byggnader började uppföras i slutet av 1800-talet är förstås en kvalificerad gissning.
Ur ”August Holmbergs byggnadslära” från 1930-talet
Om vi begränsar oss till Sverige så försöker August Holmberg i publikationen ”August Holmbergs byggnadslära” från 1930-talet (utgiven 2006) skildra förindustriella byggmetoder från början och mitten av 1800-talet.
Här står bland annat att byggnadsställningar uppfördes enligt olika metoder i norra och södra Sverige:
I norra Sverige var ställningarna placerade utanför väggen. Ställningarna består av spiror, bommar och plankor att gå på. På insidan finns en enda planka på vilken timmermannen går på vid bilning. Allt övrigt hantverk sker från den yttre ställningen.
I södra Sverige bereds timret i förväg och vid timmerarbete står hantverkaren på en grov bräda (planka) på insidan. Denna planka vilar på ribbor som spikas diagonalt i varje hörn. Sågning och knuthuggning görs på lösa plankor som är placerade nere på bjälklaget. I södra Sverige anordnas en ställning först vid takläggning och ”med ett avstånd på ca tre alnar borrades bomlagshålen in i väggtimret.”
Text: Niclas Svensson, Svensk Byggtidning.
Läs mer:
Storkyrkan (Wikipedia)
